Kapitel 2 - Politiken i praktiken

Om era lokaler är tillgängliga bidrar det till att fler personer kan arbeta i och besöka er verksamhet. Tillgängliga lokaler innebär bland annat att alla – oavsett funktionsförmåga – kan ta sig in i byggnaden, röra sig i lokalerna och ta sig ut vid en nödsituation. Det kan också innebära att det finns skyltar och symboler som alla kan ta del av och att det finns kontrastmarkeringar och hörteknik i lokalerna.

Genom att inventera tillgängligheten i lokalerna kan ni ta reda på om exempelvis entréer, mötesrum, toaletter och andra utrymmen fungerar för alla eller om det finns brister.

Om lokalerna är nya eller ska renoveras är det bra att tänka på att göra dem tillgängliga och användbara redan från början. Det arbetet börjar redan i samband med att man planerar arbetet och ställer krav på leverantörer. Det är mer effektivt och kostnadsbesparande än att anpassa lokalerna i efterhand.

För att ett fysiskt möte eller en konferens på plats i en lokal ska fungera för alla finns det många saker att tänka på. Arbetet börjar redan när det är dags att välja konferenslokal, men det handlar även om hur mötet eller konferensen genomförs.

Här är några exempel på frågor att ställa sig:

• Är entréer och dörrar tillgängliga?
• Måste konferensdeltagarna passera trappor, trappsteg eller trösklar för att komma in i eller förflytta sig mellan lokaler?
• Finns det teleslinga i lokalen, och finns det mikrofon till såväl talare som deltagare?
• Innehåller inbjudan frågor om deltagarnas behov, till exempel av teckenspråkstolk, hörselteknisk utrustning, specialkost eller information i tillgängliga format?

För att digitala möten och konferenser ska vara tillgängliga behöver ni ha kunskap om grundläggande förutsättningar för att alla ska kunna delta. Ni behöver också kontrollera att tekniska och andra åtgärder fungerar som de ska. Det kan till exempel handla om stödjande teknik, teckenspråkstolkning, skrivtolkning och textning.

Här är några fler exempel på faktorer att ta hänsyn till för att öka tillgängligheten:

• den kognitiva miljön, som bland annat påverkas av tydlig information inför och regelbundna pauser under ett möte eller en konferens
• möjlighet att förstora text och bilder under en presentation
• ljud- och ljusmiljö.

Den mesta av all information och kommunikation görs via digitala kanaler. Därför är extern webbplats, e-tjänster och mobilappar en central del i verksamheten. Dessa kanaler används också ofta av medborgare som vill ha information, få kontakt med myndigheter eller hantera ärenden.

För att säkerställa tillgängligheten i era digitala kanaler kan ni behöva se över struktur, kodning, formgivning och innehåll. Vad som gäller styrs av lagen om tillgänglighet till digital offentlig service (DOS). Det kan till exempel innebära att bygga webbplatsen så att

• den fungerar att navigera med en skärmläsare
• filmer är textade
• färger och kontraster är tydliga.

Ökad tillgänglighet bidrar till att fler kan ta del av innehållet och att varje användare kan anpassa webbplatsen, e-tjänsten eller appen efter sina behov.

För många är det lättare att ta till sig information genom att lyssna på den eller titta på en film än genom att läsa text. Därför är det bra att det finns information i olika format exempelvis på webbplatsen. Men för att så många som möjligt ska kunna ta del av filmer och annat material behöver de vara tillgängliga. Det kan bland annat innebära att man textar, syntolkar och teckenspråkstolkar ljud- och videoproduktionerna.

Om din myndighet fattar beslut om enskilda personers ärenden är det viktigt att se till att personen som berörs av beslutet kan ta del av det. Det kan gå till på olika sätt.

Som myndighet ska vi alltid använda ett vårdat, enkelt och begripligt språk. När det gäller beslut kan det handla om att texten är logiskt uppbyggd och att vi förklarar ord som kan vara svåra, till exempel facktermer och juridiska begrepp. Då blir det ofta lättare för mottagaren att förstå beslutet. Tydlig formgivning gör det också lättare att ta del av texten och dess innehåll.

Men det räcker inte att arbeta med språket och formgivningen. Utgå från att beslut alltid ska kunna tas fram i ett tillgängligt format, till exempel tillgänglig pdf. En tillgänglig pdf bygger på en mall som gör dokumentet läsbart med exempelvis skärmläsare. Att bara skanna in ett dokument och omvandla det till pdf är däremot inte tillgängligt – tvärtom utgör det ett hinder för många.

Ibland passar det inte att förmedla beslut bara via text. Då kan man istället behöva boka in ett personligt möte för att förklara beslutets innebörd.

Det är inte alla som kan eller vill använda digitala kanaler. Därför är det viktigt att tänka på tillgängligheten via exempelvis telefon. Exempelvis kan talsvarssystem utgöra ett hinder för personer med vissa funktionsnedsättningar. Därför är det bra om det finns alternativa sätt att komma i kontakt med myndigheten via telefon.

Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska involveras i alla frågor som kan beröra deras liv. De som kan komma att använda en tjänst eller en verksamhet ska alltså ha möjlighet att göra sin röst hörd när vi utformar den. Därför kan det vara aktuellt att involvera medborgarna i många olika processer och verksamheter på en myndighet. Det kan till exempel handla om arbete som syftar till att identifiera hinder och lämpliga insatser och lösningar. Man kan också involvera för att kvalitetssäkra en färdig produkt eller ett förslag inför beslut. Det är också ofta viktigt med involvering när man följer upp resultatet av en insats.

För att involveringen ska fungera är det viktigt att alla som deltar har en gemensam bild av målet med arbetet och vad det ska användas till. Ofta är det också viktigt att tillsammans fastställa vilken kunskap involveringen kräver, hur mycket tid den förväntas ta och vilken metod man tänker använda.

Dialog är ett sätt att involvera personer med funktionsnedsättning i myndighetens verksamhet. Att bestämma syfte och välja målgrupp är de två första stegen i arbetet med att planera och genomföra dialog. Nästa steg är att välja form för dialogen. Vilken form som är lämplig beror bland annat på syfte och målgrupp.

Här är tre exempel på hur man kan arbeta med dialog:

• Samråd är en form av dialog som kan passa för frågor av strategisk och övergripande karaktär. Samråd kan ske i dialog med ett funktionshindersråd, tillgänglighetsråd eller liknande som kan komma med övergripande synpunkter från organisationerna som de representerar. För att få kunskap om mer specifika frågor kan ni behöva komplettera rådet på olika sätt.
• I en dialog med alla invånare kan man fånga upp frågor som är särskilt viktiga för personer med funktionsnedsättning, till exempel frågor om tillgänglighet.
• Ibland kan det vara relevant med en mer riktad dialog. Det gäller till exempel frågor som rör en specifik grupp. Då kan det vara bra att föra dialog direkt med den gruppen.

Efter en dialog är det viktigt att följa upp och utvärdera arbetet. För att underlätta utvärderingen är det bra att tidigt planera in hur och när utvärderingen ska genomföras.

Att dela upp utvärderingen i syfte, form och metod ger en bild av hur de olika delarna har fungerat. Här är några exempel på frågor att diskutera:

• Har vi uppnått syftet med dialogen?
• Vilka lärdomar kan vi ta med oss till nästa dialog?
• Finns det positiva aspekter att förstärka i ett kommande arbete?
• Var formen av dialog rätt för att nå syftet?
• Hur fungerade de metoder som vi använde?
• Vilka förbättringar kan vi göra för att förbättra tillgängligheten för deltagare till nästa dialog?
• Finns det utvecklingsmöjligheter i fråga om vilken representation vi fick, till exempel när det gäller ålder och kön?

Att slutligen återkoppla till deltagarna i dialogen om hur ni har tagit hand om deras synpunkter och erfarenheter är den sista delen i en välfungerande dialog. Bestäm tillsammans med deltagarna på vilket sätt de ska få återkoppling.

Resultatet av en dialog kan också vara av intresse för andra än de som deltog i dialogen. Därför kan det vara bra att publicera resultatet så att medborgarna kan ta del av det, till exempel på webbplatsen.

De allra flesta barn med funktionsnedsättning finns där alla andra barn finns, men deras situation, förutsättningar och behov kan ibland skilja sig från andra barns. Därför är det viktigt att synliggöra dessa förutsättningar och behov i alla frågor som berör barn. Då kan vi bidra till jämlika levnadsvillkor och lika möjligheter till utveckling, trygghet och delaktighet för alla barn.

När din myndighet analyserar verksamheten utifrån ett barnrättsperspektiv finns det några huvudfrågor som ni behöver ställa er:

1. Hur berör verksamheten barn?
2. Vad finns det för befintlig kunskap?
3. Ska barns röster höras i verksamheten, och i så fall hur och av vem?
4. Vilken ny kunskap skulle verksamheten kunna bidra med? Finns det kunskapsluckor som verksamheten inte kan bidra till?

Det är viktigt att ha ett jämställdhetsperspektiv när man ska analysera om en verksamhet är tillgänglig och om alla som berörs av den har samma möjlighet att vara delaktiga. Hinder i samhället och i myndigheternas verksamhet kan påverka olika beroende på vilket kön en person har.

När din myndighet analyserar verksamheten utifrån ett jämställdhetsperspektiv finns det några huvudfrågor som ni behöver ställa er:

1. Hur berörs kvinnor och män – var kan det finnas skillnader?
2. Vad vet vi idag och hur ser kunskapsläget ut?
3. Vilka faktorer kan eller verkar ligga bakom skillnaderna?
4. Vilken ny kunskap skulle behövas för att belysa eller åtgärda skillnaderna, och hur kan ni skaffa den kunskapen?