Hoppa till innehållet
Startsida Ikon - Startsida Lyssna Ikon - Lyssna Meny Ikon - Meny

Kapitel 3 - Gör skillnad!

Nu är det dags att sätta igång!

När du har skaffat dig kunskaper om hur du och din myndighet kan arbeta för ett samhälle där alla kan delta – oavsett funktionsförmåga – är det dags för nästa steg. Nu kan du omsätta dina kunskaper i praktik. Ramarna bestäms av vilken roll du har och vilket uppdrag myndigheten har. Du har stora möjligheter att göra skillnad för de människor som möter myndighetens verksamhet.

Avgör vem eller vilka som ska driva arbetet

Det finns inga färdiga svar på frågan om hur arbetet ska gå till och vem eller vilka som ska arbeta med funktionshinderspolitiska frågor på just din myndighet. Det är flera faktorer som spelar in, bland annat myndighetens storlek och uppdrag. Ska många – eller rentav alla – medarbetare vara insatta och involverade, eller handlar det i första hand om att några nyckelpersoner ska driva arbetet?

Det gäller att avgöra vad som fungerar för just din myndighet. Det viktigaste är att arbetet blir något som genomsyrar hela verksamheten snarare än ett sidoprojekt för några få intresserade.

Bild - En grupp äldre kvinnor på danskurs

Gör en nulägesanalys

För att komma igång med arbetet med att genomföra funktionshinderspolitiken är det viktigt att undersöka hur det ser ut idag. Vilket arbete har gjorts tidigare och vad behöver ni göra nu? Genom att göra en nulägesanalys kan ni lättare sätta relevanta mål och få underlag som visar vilka insatser som skulle ge störst effekt.

Nulägesanalysen består av två steg:

  1. Kartlägg tidigare arbete – skapa en bild av vad myndigheten har gjort tidigare och hur det gick.
  2. Kartlägg områden och verksamheter – identifiera var ni behöver göra insatser för att öka tillgängligheten och skapa delaktighet för alla, hela tiden med medborgaren i centrum.

Klicka och läs mer om de två stegen.

Steg ett är att skapa en bild av vad ni har gjort tidigare, hur det gick till och vad resultatet blev. Ni kan ställa följande frågor:

  • Fanns det en plan för arbetet? Vad fungerade bra och mindre bra med planen?
  • Vilka insatser beslutade ni om och vilka genomförde ni inom ramen för arbetet?
  • Vad blev resultatet av arbetet?

Titta på hur ni har arbetat med andra tvärsektoriella frågor tidigare, till exempel jämställdhet, social hållbarhet, barnrätt, hbtqi och mänskliga rättigheter. Lärdomar från arbetet med sådana frågor kan ge både inspiration och vägledning för hur ni kan driva funktionshindersfrågorna mest effektivt.

Steg två i nulägesanalysen är att identifiera områden och verksamheter där ni behöver göra insatser för att öka tillgängligheten och delaktigheten. Det kan ni göra genom att kartlägga era utmaningar, hinder och viktiga områden. Ni kan utgå från de här frågorna:

  • Finns det särskilda områden eller verksamheter som ni behöver prioritera utifrån myndighetens uppdrag?
  • Finns det särskilda grupper av personer med funktionsnedsättning som ni borde prioritera?
  • Finns det några insatser som ni enkelt kan genomföra och som kan ge stor effekt?

Gör en nulägesanalys för varje del av verksamheten. Då kan ni identifiera insatser och arbete som ni redan gör. Ni kan också få uppslag till mål och insatser som kan ingå i er plan för det fortsatta arbetet.

Involvera gärna personer med funktionsnedsättning eller funktionshindersorganisationer redan under nulägesanalysen. De representerar personer med egen erfarenhet av hinder för delaktighet och kan bidra med kunskap och föreslå prioriteringar.

Tips från Myndigheten för yrkeshögskolan

Film: Tips från Myndigheten för yrkeshögskolan

​​Olof Elander, utredare på Myndigheten för yrkeshögskolan: Vi började med en nulägesanalys för att vi såg det som en förutsättning för att vi ska kunna formulera aktiviteter, åtgärder och nya arbetssätt som leder till att vi bidrar till målet med funktionshinderspolitiken. Ibland kunde vi se att vi hade tänkt till. Men ibland såg vi att vi jobbade på ett sätt som inte knyter an till de här områdena. Så det var nyttigt att få den bilden. Om vi inte vet var vi står idag, om vi inte har ett nolläge, så har vi ingenting att jämföra med när vi ska följa upp det här arbetet.

För att få struktur i arbetet, vad gäller både planering och uppföljning, så är det bra att det finns en utsedd person som samordnar det. Men det är också bra att man redan när man gör en nulägesanalys involverar så stora delar av myndigheten som möjligt. Det här är ju frågor som ska vara integrerade i hela verksamheten. Då krävs det också att man tar del av de olika delarna av myndigheten. Man bidrar idag och tänker framöver.

Uppföljningen av arbetet blir viktig för att vi ska veta om det vi gör ger önskat resultat. Redan i planeringsstadiet om man planerar ett nytt arbetssätt eller något som man ska göra för att integrera ett funktionshinderperspektiv behöver ni tänka igenom hur ni ska följa upp att det ger önskad effekt. Det kan vara konkreta målsättningar så att man får nyckeltal eller annat underlag som talar om huruvida man gör rätt saker. Så uppföljning blir en nyckel.

Det kan kännas väldigt stort och svårt att greppa när man står inför den här typen av kartläggning av en hel myndighets verksamhet. Men tar man del av Myndigheten för delaktighets olika metodstöd så finns det verktyg och enkla tips och råd för att komma igång. Där tror jag också att det är viktigt att knyta till sig olika medarbetare på myndigheten som kan bidra.

Ta fram en plan

För att arbetet med funktionshinderspolitiken ska komma igång och fungera på lång sikt är det bra att ta fram en plan med tydliga mål. Planen ska utgå från nulägesanalysen. Ni kan också ha de fyra arbetssätten som stöd när ni planerar arbetet.

Klicka och läs mer om hur det kan gå till.

Bra mål är avgörande för att kunna styra arbetet och visa att planen ger resultat. Därför är det viktigt att formulera mål som en del av planen. Utgå ifrån nulägesanalysen när ni sätter mål. Fundera över om målen ska leda till effekter, resultat eller aktiviteter. Det spelar stor roll för vilken typ av mål ni ska sätta. Testa också att formulera insatser för att nå målen på olika nivåer. I vissa fall går det att bryta ner övergripande mål och koppla dem till konkreta insatser i verksamheten.

Det är viktigt att förankra planen internt. De personer som ska arbeta med funktionshinderspolitiska frågor på ett eller annat sätt behöver veta hur arbetet ska gå till och varför det är viktigt.

En förutsättning för en lyckad plan är att kunna visa resultat som går i linje med de uppsatta målen. Det viktigaste när det gäller uppföljning är att i förväg bestämma hur ni ska följa upp målen. Att i efterhand formulera indikatorer är ofta svårt och blir sällan användbart. Analysera därför i förväg hur ni ska mäta måluppfyllelsen. Följ därefter upp målen och kommunicera resultatet till de som kan ha användning av det.

I arbetet med planen behöver det finnas en person eller funktion som har ansvar för att genomföra, förvalta och följa upp planen. Det kan till exempel vara en samordnare eller strateg som får ett tydligt uppdrag och resurser för arbetet. Här är några exempel på vad den ansvariga personen kan göra:

  • ha en nyckelroll i uppbyggnaden av kompetens kring de funktionshinderspolitiska frågorna
  • bidra med kunskap som säkerställer att målformuleringar och planerade verksamheter utgår från de utmaningar som finns i arbetet med att integrera ett funktionshindersperspektiv
  • bidra med kännedom om styrsystemet, var arbetet med delaktighet och tillgänglighet går lätt och var det behövs extra insatser
  • bidra med ett funktionshindersperspektiv i verksamhetens analyser
  • vara länken mellan funktionshindersfrågorna som kunskapsområde och den organisation som ska integrera ett funktionshindersperspektiv.
Bild - En grupp leende grundskoleelever

Vilken roll har du?

Fundera över vilken roll du har i arbetet med funktionshinderspolitiken på din myndighet. Du kan utgå från de här frågorna:

  • Är din roll tydligt definierad, eller behöver du själv vara med och utforma den?
  • Vad behöver du för att klara ditt uppdrag, till exempel i form av resurser som tid, mandat, personal och budget?

Använd handledningen

Ingår det i ditt uppdrag att informera, inspirera eller motivera andra i arbetet med funktionshinderspolitiken? Då kan du använda handledningen som hör till den här webbutbildningen. Välj ut relevanta delar och övningar för den grupp du ska utbilda, eller ta fram ett eget, skräddarsytt utbildningsmaterial med utgångspunkt i materialet.

Öppna handledningen i en ny flik i webbläsaren genom att klicka på knappen här nedanför.

Handledning 

Bild - En man som håller sin smartphone i handen och han använder en synskadad mobilapp för att hjälpa honom, en kvinna kan ses sitta bredvid honom.

Vad ska du göra nu?

Nu har du gått igenom det tredje och sista kapitlet i den här webbutbildningen. Det är dags att omsätta dina teoretiska kunskaper i praktik och börja arbeta med funktionshinderspolitiken i din roll.

Fundera över vad du vill göra nu och vad du skulle behöva för att komma igång. Du kan utgå från de här frågorna:

  • Vad blir ditt första steg när det gäller att arbeta med funktionshinderspolitiken på din myndighet?
  • Vilka fler personer skulle du vilja ha med dig i arbetet?
  • Hur kan du få med dig dem?
  • Finns det något som du tycker är särskilt prioriterat att arbeta med, utifrån din roll?
  • Finns det något du skulle vilja göra på sikt, men som av någon anledning inte går att göra nu? I så fall vad, och varför?

Sammanfattande reflektioner från myndigheterna

Film: Sammanfattande reflektioner från myndigheterna

Olof Elander, utredare på Myndigheten för yrkeshögskolan: Alla människor har ju rätt att vara delaktiga i samhället. Så vi behöver tänka till, särskilt om man jobbar på en myndighet, för att det vi gör ska nå ut till alla. Det kan även vara internt inom myndigheten. Det ska vara tillgängligt för medarbetare men också för målgruppen som vi är till för.

Ellinor Triay Strömvall, hållbarhetsspecialist på Upphandlingsmyndigheten: Det är viktigt att vi är ett föredöme och visar andra hur det kan gå till. Vi har hand om gemensamma skattemedel som vi måste använda på ett schysst och rättvist sätt som gör att fler kan vara delaktiga.

Andreas Richter, enhetschef på Post- och telestyrelsen: Jag tror och hoppas att det blir en naturlig fråga för alla som erbjuder tjänster, inte bara för myndigheter som kräver det av sina underleverantörer. Det måste bli naturligt för näringsliv och offentlig sektor att tänka in alla, oavsett funktionsförmåga. Det är en del av en hållbar utveckling.

Jenny Nilsson, barnombud på Specialpedagogiska skolmyndigheten: Självklart hoppas jag som person att det blir bättre för alla. Att elever med funktionsnedsättningar kan vara med genom hela livet, som de själva vill att det ska vara. Men jag vet också att det är viktigt att jämt jobba med frågan och hur man kan bli bättre, så att det inte blir sämre. Det är viktigt att vi följer frågan och ser till att politikerna tar frågan.

Maria Melin, processamordnare på Myndigheten för delaktighet: Börja där ni är. Titta på den verksamhet ni har. Många har gjort mycket mer än de tror. Ofta handlar det inte om att addera nya saker. Inga nya rutiner och checklistor, utan skruva på de rutiner som ni redan har tagit fram. Bara för att jag kan ta del av en metod, betyder det att alla kan det? Kräver den att man kan röra sig fritt i rummet eller att man kan ta del av skriftlig information – eller något annat som jag inte är medveten om?

Malin Ekman Aldén, generaldirektör på Myndigheten för delaktighet: Vi går gärna vid sidan och hjälper till, men kapaciteten och kunskapen finns hos alla myndigheter. Det är bara att ta steget och se målgruppen. Ingen annan kommer att ta hand om dem – de är medborgare, som många andra.

Fredrik Malmberg, generaldirektör på Specialpedagogiska skolmyndigheten: Jag är inte min funktionsnedsättning. Jag är ju Kalle eller Lisa … Man är sig själv, en människa med alla delar. Det är viktigt att komma ihåg att inte skapa en massa särlösningar i onödan utan jobba med universell utformning. Hur kan vi skapa ett samhälle eller en skola där alla möts på lika villkor? Sedan krävs det ändå tillägg och individuellt stöd ibland, och det får man vara medveten om. Men grundförutsättningen är att ingen människa bara är en etikett.

Tillbaka Till startsidan